Till budfirma vid Arlanda
I onsdags så skulle jag ta mig iväg till en budfirma i området kring Arlanda. Fråga mig inte varför. Eller ja, det är väl visserligen en rimlig svara men svaret kommer inte att vara alltför långt. Budfirman i Arlanda var en av regionens mest uppskattade. Det var därför jag ville anlita dem. Jag skulle nämligen skicka ett paket till min bror som bor i Brasilien. Det var oerhört viktigt att paketet skulle nå fram. Snabbt och tryggt. Han fyllde 50 år och jag skickade memorabilia från vår uppväxt ihop och saker från Sverige i största allmänhet. Sådant gillade han när man skickade och nu tog jag i från tårna. Så, jag hade alltså fått tips om en specifik budfirma i Arlanda. Det kändes som ett vattentätt tips. Detta eftersom personen som nämnt denna budfirma i Arlanda också har ett syskon i Sydamerika. Hans syster har bott där i över 15 år och han hade aldrig varit missnöjd med deras service. Allt hade kommit fram i tid och aldrig någonsin hade något gått sönder. Det var ingen tvekan om saken. Om storebror fyller 50 så ska han få ett helt paket skickat till sig. Något alternativ finns inte, och så är det med den saken. Jag tog paketet och min bil och körde från Södertälje upp mot budfirman i Arlanda. Jag var ute i god tid för att inte riskera att något skulle bli fel, men lite tillräckligt god tid, skulle det visa sig. När jag kommit förbi Stockholm var det helt bomtätt. Det rörde sig knappt en meter. Paniken smög sig på. Hur fan skulle jag hinna fram till budfirman vid Arlanda i tid? Jag sneglade på paketet som låg bredvid mig i passagerarsätet. Det var nästan som att det såg sorgset ut. Sorgset över att inte komma fram till Arlandas budfirma i tid. Sorgset över att inte från denna budfirma i Arlanda nå fram till sin slutliga ägare. Så kändes det för mig då. Jag puttrade på i en dryg kvadratmeter i timmen. Jag försökte se framför mig men som grädde på moset hade också ösregn intagit körfältet. Fan också, tänkte jag. Detta skulle aldrig gå. Jag skulle inte lösa att komma fram till budfirman i Arlanda. Kanske skulle jag bli fast här för evigt? Nästa vecka följer fortsättningen.