Se fasadrenovering för BRF

De såg på varandra, främlingarna som aldrig tidigare mötts. En var en vanlig människa och den andra var något som människan inte kunde påminna sig om att hon hade sett förr. Den stirrade i alla fall tillbaka på henne och det kändes oerhört märkligt, alltihop. ”Jag ser igenom dig” yttrade sig varelsen som tycktes vara någon slags blandning av fågel och landdjur. En hyena eller kanske någon form av prärievarg. Inte helt olikt en fladdermus, men en stor sådan, och med fjädrar.

  • ”Vad ser du?” svarade människan i lugn ton men med snabbt bultande hjärta.

Varelsen lutade sig framåt och blickade ännu djupare in i hennes ögon.

Av alla svar som skulle komma från den där näbbliknande munnen så var det nog det mest oväntade. Ja, av precis alla svar som möjligen skulle kunna kommits på. Att hon skulle ha varit lyckligast när hon arbetade med fasadrenovering för brf. Det var ju bara.. det var bara för konstigt.

Människans min svarade på påståendet. Varelsen log, tycktes det. Den upprepade påståendet om fasadrenovering och brf. Kvinnan stirrade tillbaka och fick tillslut ur sig sitt svar:

  • ”Vad vet du om hur jag kände när jag arbetade med fasadrenovering för brf?”
  • ”Jag sa ju det, lilla flicka. Jag ser igenom dig. Jag ser din lycka och din sorg. Jag ser dina första och senaste minnen. Jag ser allt. Och därför ser jag också din tid inom vad ni människor verkar kalla fasadrenovering för det ni kallar för brf. Förstår du?”

Hennes svar var tystnad igen, och fågelfät som satt framför hennes ruskade på huvudet som för att betona hennes dumhet. Men vem kunde egentligen klandra henne? Hon satt ju och talade med en varelse som inte var från denna värld. Dessutom kunde varelsen tala och påstod obskyra saker om hennes tid med brf och fasadrenovering. Var det verkligen så konstigt att hon reagerade med förvirring?

Människan började bli lite irriterad nu. Vad fan trodde den här lilla blå fjäderprydda saken att den var för något? Hon skulle minsann kunna säga ett och annat om hur konstig den va också.