Uncategorized

En offert för badrumsrenoveringen kan göra ditt projekt så mycket lättare. Utan en offert för badrumsrenovering famlar du i ett mörker när du ska göra en budget eller eventuellt gå till banken för ett lån. Det är aldrig kul. Det kan däremot vara intressant att jämföra flera offerter för badrumsrenovering eftersom det kan skilja stort mellan olika firmor och du kanske får fundera ett varv eller två på vad du egentligen hade tänkt att göra. Allt nytt, en del nytt, inget nytt? Göra någonting själv? Lämna över allt och blunda tills det är klart? Det finns många sätt att göra det på, men med offerten på badrumsrenoveringen i din hand kan du göra ett informerat val. Se till att prata med hantverkare som hjälper dig att förstå vad som måste göras, och vad du kanske vill göra utöver det så ska du se att det löser sig med offerten för badrumsrenovering.  Det finns massor av faktorer som påverkar badrumsrenoveringsofferten, har du tid så engagerar du dig i alla val för att optimera dina resurser. Men om pengarna är mindre viktiga och du bara vill slippa fundera på saken, så kan du ge hantverkarna lösare tyglar. Gör vad ni vill bara badrummet blir klart, och jag inte måste tänka, heter den badrumsrenoveringsofferten. Det finns mellanting också såklart. Men låt dig inte avskräckas från att begära in en ordentlig offert för badrumsrenoveringen innan start, en detaljerad plan är den bästa vägen till sinnesro. Ju noggrannare specificerad desto bättre, du kan aldrig få en för detaljerad offert för badrumsrenovering. Ställ alla frågor du kommer på, det är bättre att göra direkt än att vänta tills du står där i ditt nya badrum med fakturan och inte vet var kranarna sitter eller varför du plötsligt fick ett torrdass istället. Med offerten för badrumsrenoveringen som utgångspunkt vet du allt och lite till långt innan det händer.

Fasadrenoveringar i Stockholm är lite av en hobby för mig. Inte själva renoveringen i sig, jag är ingen hantverkare. Men jag brukar försöka ta reda på hur byggnaden såg ut innan och efter fasadrenoveringen, Stockholm har många intressanta fastigheter med fina detaljer. Ibland lyckas man bevara dem och ibland gör man om väldigt mycket. Det bästa är om jag får reda på innan det är dags att utföra fasadrenovering i Stockholm någonstans och kan fotografera huset före de sätter i gång, och sedan när de är klara. Jag gillar inte bara de allra äldsta byggnadernas egenheter som man förhoppningsvis behåller, utan även de nyare byggnaderna är charmiga. Ja, även funkis är charmigt på sitt sätt. och jag kan tänka mig att fasadrenovering i Stockholm kan vara en utmaning, med de olika stilarna genom tiderna och att få det att passa in samtidigt som man kanske behöver ta hänsyn till moderna krav på material och hållbarhet, kanske måste byggnaden göras om för nya användningsområden också. Det hade kanske varit kul att själv hålla på med fasadrenovering i Stockholm, tyvärr har jag verkligen tummen mitt i handen och är hopplöst oförmögen till all form av praktiskt arbete, annars hade jag nog prövat. Jag är full av respekt för de som jobbat länge med fasadrenoveringar i Stockholm och gör det bra. Sen fattar jag att det inte är så enkelt som att killen jag ser med verktygen på byggställningen får bestämma vad som ska göras, det är projektledare och arkitekter och kommunregler och allt möjligt som avgör hur en fasadrenovering i Stockholm får göras. Ibland är det bra, när inte vilken klåpare som helst får ge sig på något stackars gammalt hus, men andra gånger undrar man hur det egentligen står till i planeringen inför en fasadrenovering i Stockholm.  Jag brukar i alla fall åka eller promenera runt och spana efter nya fasadrenoveringar i Stockholm och se hur det blir eller försöka luska i hur det var. Ibland går jag förbi ett hus som är äldre där det syns att fasaden är fixad redan och då kan jag också försöka hitta gamla bilder att jämföra med. Fasadrenovering i Stockholm är kanske en något otippad hobby, men det är fascinerande och finns så mycket att se.

Kostnaden för en fasadrenovering är en viktig faktor oavsett om fastigheten är en bostadsrättsförening, kommersiell eller något annat. Den är också oerhört varierande beroende på typ av fasad, omfattning av arbetet och mycket mer, så kort sagt behöver man verkligen kolla upp kostnader för fasadrenovering innan man påbörjar projektet. Självklart är det även viktigt att hitta en entreprenör med erfarenhet och goda referenser, så inte du inte får oväntade kostnader för fasadrenoveringen på grund av ett dåligt utfört arbete som måste rättas till. En väl specificerad offert med material och arbetstid gör fasadrenoveringens kostnad förutsägbar, jämför flera innan du bestämmer dig. Det är inte så ofta man gör en fasadrenovering, och även om kostnaden kan kännas stor så är det en bra investering i fastigheten och man får också tänka på den utslagen över tid. Ett väl utfört arbete håller länge och gör att byggnaden får en längre livslängd förutom att den ser fräsch ut. Detta oavsett om målet är att bevara en äldre stil eller att modernisera. Kostnaderna för fasadrenoveringen är kanske inte det mest avgörande alla gånger, det är också viktigt att hantverkarna kan sin sak, i synnerhet om du har väldigt specifika krav eller din byggnad är speciell. För att du ska se vad kostnaden för fasadrenoveringen blir behöver du få en offert med noggrant beskrivet arbete och beräknad tidsåtgång. Materialet är också en viktig post för fasadrenoveringens slutliga kostnad, så det behöver också finnas med. Även hur eventuella ändringar under arbetets gång hanteras bör specificeras. Ju mer du vet desto lättare att få en realistisk kalkyl som kan hållas. Då kan du även se vilka poster som kanske kan hållas nere för att få en rimlig slutsumma för kostnaderna för fasadrenoveringen. För en dialog med firman som ska utföra arbetet om vad som är viktigt för ett bra resultat så kan de göra ett bra jobb och du kan bli nöjd, och förhoppningsvis även känna att du haft bra koll på kostnaden för din fasadrenovering.

Vare sig de var korrekt eller inte. Nu ger jag mig på detta gamla ämne igen. Ni har blivit varse om min tid som städhjälp förut och ännu mer medvetna ska ni bli. Det verkar i alla fall som ämnet – eller i alla fall mitt förflutna överlag är något som engagerar. Något som får er att ställa frågor och det känns väldigt kul. Jag tänker därför att jag, när jag nu återigen återänder till tiden som städhjälp, avhandlar några av dessa. Här kommer alltså några av de vanligaste frågorna som ni ställer till mig. Besvarade på ett ganska opersonligt men ändå adekvat sätt. Håll till godo: Hur länge var du städhjälp? Det blev faktiskt två olika perioder för mig. En period var direkt efter att jag avslutat mina gymnasiestudier. Det var en period på ungefär ett och ett halvt år där jag jobbade lite vid sidan av att jag läste kurser. Det kändes fint att vara städhjälp där och då. Jag fick arbeta med kroppen och kände att jag gjorde skillnad för människor. På den tiden arbetade jag nästan uteslutande med att vara städhjälp hos äldre människor. Eller åtminstone privatpersoner av olika slag. Nästa period varade lite längre. Då var jag ungefär 23 och arbetade som städhjälp i tre år till innan jag flyttade till Gävle. Den här tiden som städhjälp var annorlunda mot den första på flera sätt. För det första så var det mer fokus på företag den här gången. Jag arbetade för olika organisationer, både privata och offentliga. Det var kul men det kändes av förklarliga skäl mindre personligt. Jag hade därför en större distans till jobbet i jämförelse med min första tid som städhjälp. Rekommenderar du arbete som städhjälp? Självklart gör jag det. Städhjälp är ett utmärkt yrke, inte minst när man gått ur gymnasiet och inte har blankaste aning om vad man vill göra. Då är det fenomenalt. Jag skulle inte byta min tid som städhjälp mot något annat ”karriärsval”. Det kändes helt rätt för mig. Och dessutom, ska återigen nämnas, det faktum att man får jobba med kroppen. Detta ska inte förringas. Man mår väldigt bra av det. I alla fall gör jag det. Kommer du vara städhjälp igen? Det tror jag inte. Nu har jag en utbildning och ett helt annat jobb. Det hade känts lite märkligt att börja jobba som städhjälp igen därför. Men man vet förstås aldrig! Saknar du svar på din fråga? Då är det bara att skicka in den till nästa vecka!

Dra mig baklänges vad roligt det kan vara att träffa nytt folk. Ja, jag säger kan vara för att betona att aktiviteten inte nödvändigtvis behöver vara kanon om folket man träffar – det nya – är lite jobbiga. I det fall jag nu refererar till var det inte så. Jag kommer idag att tala om det senaste nyårsfirandet jag var på. Där hamnade jag bredvid en snubbe som jag aldrig träffat förut. Han arbetade med något som kallas för SBA, och det står för systematiskt brandskyddsarbete. Det var också det som samtalet kom att handla om. Från att vi slog oss till bords och 5 timmar framöver satt jag och mannen som hette Jerker och talade om SBA. Det ni. Jag var lite halvt missnöjd med min bordsplacering, ska sägas. Jag trodde att jag skulle hamna bredvid några jag stod närmare men så blev det inte och det fick jag respektera. Jerker satte sig och presenterade sig som sitt namn och som Johannas pojkväns halvbror. Han var säkert 40 år gammal, dvs ett antal år äldre än vi. Det dröjde ca 10 minuter innan jag fick veta att han arbetade med SBA. Detta eftersom vi talat om mitt arbete fram till dess. Han var inte jätteintresserad av golf skulle det visa sig, men eftersom han var artig ställde han ändå många frågor om saken. Sedan var det alltså min tur: Jag funderade på varför han sa ”faktiskt” och tänkte att det kunde ha många förklaringar. Kanske var SBA något man främst jobbade med förr i tiden. Det skulle kunna vara en förklaring. Eller kanske var det så att SBA var lite skämmigt att jobba med. Inte för att något annat än ordvalet skulle kunna vittna om det. Jag behövde inte spekulera mer än i 2 sekunder förrän Jerker beskrev vad SBA var väldigt pedagogiskt. SBA, alltså det strategiska arbetet för brandskydd, är ett slags ramverk för vilka företag kan garantera brandsäkerhet i en fastighet. Föreningar, organisationer och företag kan vända sig till dem – Jerker och hans företag – för att få hjälp att sätta upp ett SBA, som han sa. Det handlar alltså om att de utvecklar en plan för hur brandskyddet ska kunna efterlevas. Faktum är att SBA lät rätt så jävla spännande. Kanske skulle det vara ett arbete för mig om jag någonsin tröttnar på att ge lektioner i golf.

Fileas hade aldrig riktigt reflekterat över hur det skulle vara att bygga ett hus. Det var inget konstigt med det. Han hade knappt bott i ett. Under 10 år av sitt liv hade han bott i skogen, i ett tält och sedan under en tall – då tältet inte längre stod pall. Först nu hade han återvänt till staden, till civilisationen. Husbyggen var knappast det som han behövde där och då. Där och då skulle han dock ges ett jobb inom det. Det var nämligen där behovet fanns. Närmare bestämt skulle Fileas arbeta med en särskild aspekt av husbyggen. Ännu närmare bestämt skulle han arbeta med brandtätning. Det var ett begrepp som han aldrig tidigare hört, inte ens innan han tog sitt pick och pack och flyttade till skogs. Brandtätning var dock ett bra ord, ansåg han. Detta eftersom det var ett ord som redan i uppbyggnaden vittnade vad om vad det handlade om. Brandtätning = Man tätar någonting för att det inte ska ta brand. Denna uppfattning var nära sanningen till vad han skulle arbeta med sedan. Väldigt nära, faktiskt. Så, där var han plötsligt en morgon. Kaffet hade knappt svalnat i magen innan han stod uppradad på sin första arbetsdag på över ett decennium. Brandtätning alltså, det hade han inte väntat sig. Han såg sig om bland de som tydligen skulle vara hans kollegor. De var långa, korta, tjocka och smala. De var, som hans pappa hade sagt om han var i livet och närvarande, multiformade. Men arbeta med brandtätning, de kunde de verkligen göra. Jovisst, Fileas hade nog aldrig känt sig som en sådan novis någonsin. Då räknar han med de första dygnen i skogen när han knappt visste av och definitivt inte till. Nej, då var han vilse men nu var han arbetade med brandtätning var han, om möjligt, ännu mer ”lost”. Det var tur att kollegorna i alla fall var trevliga. För de var de verkligen. Alfred hette en person som red fram på häst redan första timmen. Hästen var gigantisk och lite skrämmande medan Alfred var en kortlagd man. Han hälsade honom välkommen och gjorde klart att det minsann var han som arbetat med brandtätning längst. Lite självgott kunde Fileas tycka men han lät den nye kollegan hållas. Kunde han brandtätning så bra skulle han gärna få lära ut ett och annat. Ingenting i Fileas värld gjorde honom mer nervös än att vara utan kunskap. Brandtätningen drog igång.

De såg på varandra, främlingarna som aldrig tidigare mötts. En var en vanlig människa och den andra var något som människan inte kunde påminna sig om att hon hade sett förr. Den stirrade i alla fall tillbaka på henne och det kändes oerhört märkligt, alltihop. ”Jag ser igenom dig” yttrade sig varelsen som tycktes vara någon slags blandning av fågel och landdjur. En hyena eller kanske någon form av prärievarg. Inte helt olikt en fladdermus, men en stor sådan, och med fjädrar. Varelsen lutade sig framåt och blickade ännu djupare in i hennes ögon. Av alla svar som skulle komma från den där näbbliknande munnen så var det nog det mest oväntade. Ja, av precis alla svar som möjligen skulle kunna kommits på. Att hon skulle ha varit lyckligast när hon arbetade med fasadrenovering för brf. Det var ju bara.. det var bara för konstigt. Människans min svarade på påståendet. Varelsen log, tycktes det. Den upprepade påståendet om fasadrenovering och brf. Kvinnan stirrade tillbaka och fick tillslut ur sig sitt svar: Hennes svar var tystnad igen, och fågelfät som satt framför hennes ruskade på huvudet som för att betona hennes dumhet. Men vem kunde egentligen klandra henne? Hon satt ju och talade med en varelse som inte var från denna värld. Dessutom kunde varelsen tala och påstod obskyra saker om hennes tid med brf och fasadrenovering. Var det verkligen så konstigt att hon reagerade med förvirring? Människan började bli lite irriterad nu. Vad fan trodde den här lilla blå fjäderprydda saken att den var för något? Hon skulle minsann kunna säga ett och annat om hur konstig den va också.

I onsdags så skulle jag ta mig iväg till en budfirma i området kring Arlanda. Fråga mig inte varför. Eller ja, det är väl visserligen en rimlig svara men svaret kommer inte att vara alltför långt. Budfirman i Arlanda var en av regionens mest uppskattade. Det var därför jag ville anlita dem. Jag skulle nämligen skicka ett paket till min bror som bor i Brasilien. Det var oerhört viktigt att paketet skulle nå fram. Snabbt och tryggt. Han fyllde 50 år och jag skickade memorabilia från vår uppväxt ihop och saker från Sverige i största allmänhet. Sådant gillade han när man skickade och nu tog jag i från tårna. Så, jag hade alltså fått tips om en specifik budfirma i Arlanda. Det kändes som ett vattentätt tips. Detta eftersom personen som nämnt denna budfirma i Arlanda också har ett syskon i Sydamerika. Hans syster har bott där i över 15 år och han hade aldrig varit missnöjd med deras service. Allt hade kommit fram i tid och aldrig någonsin hade något gått sönder. Det var ingen tvekan om saken. Om storebror fyller 50 så ska han få ett helt paket skickat till sig. Något alternativ finns inte, och så är det med den saken. Jag tog paketet och min bil och körde från Södertälje upp mot budfirman i Arlanda. Jag var ute i god tid för att inte riskera att något skulle bli fel, men lite tillräckligt god tid, skulle det visa sig. När jag kommit förbi Stockholm var det helt bomtätt. Det rörde sig knappt en meter. Paniken smög sig på. Hur fan skulle jag hinna fram till budfirman vid Arlanda i tid? Jag sneglade på paketet som låg bredvid mig i passagerarsätet. Det var nästan som att det såg sorgset ut. Sorgset över att inte komma fram till Arlandas budfirma i tid. Sorgset över att inte från denna budfirma i Arlanda nå fram till sin slutliga ägare. Så kändes det för mig då. Jag puttrade på i en dryg kvadratmeter i timmen. Jag försökte se framför mig men som grädde på moset hade också ösregn intagit körfältet. Fan också, tänkte jag. Detta skulle aldrig gå. Jag skulle inte lösa att komma fram till budfirman i Arlanda. Kanske skulle jag bli fast här för evigt? Nästa vecka följer fortsättningen.

Taktila skyltar, vet ni vad det är för någonting? Jag är övertygad om att ni alla har sett dem men kanske inte vetat vad det är för något. Det är den typ av skyltar som syftar till att ledsaga synskadade personer. Deras signum är ofta att det, under en ”vanlig” text, står text i blindskrift. En annan sak som utmärker taktila skyltar är att de kontrasterar mot omgivningen för att bli mer synliga. Så, nu har vi koll på läget. Idag ska jag komma med ett förslag för taktila skyltar. Detta har ingenting med synskadade människor att göra, ska sägas. Det har snarare med mina fullt seende bekanta som skulle behöva ledsagas av taktila skyltar genom livet. Jag kommer att presentera detta förslag genom ett antal händelser. Vi börjar med den alldeles mest uppenbara, min kära sambo. Han kan nämligen inte hitta någonting, så taktila skyltar vore ett bra inslag i vår vardag. Ja, detta trots att det skulle förstöra vår känsla i lägenheten. Hade det bara gjort att han någon gång hittade någonting så hade det gjort mig glad. En sak som skulle få ha taktila skyltar kring sig är hans nycklar. Jag kan inte, för mitt liv, förstå hur man kan tappa bort dem i den utsträckning som han gör. Problemet skulle väl i och för sig vara att man skulle behöva en taktil skylt som följer efter hans nycklar. Detta blir svårt i realiteten. Låt oss röra oss vidare. Vi gör en liten visit hos min kära mor. Ytterligare en person vars nytta för taktila skyltar är alldeles uppenbar. Problemet för henne är att hon har ett helt hus där saker och ting tappas bort. Hon skulle behöva en taktil skylt, lika medtagbar som sambons, men för hennes glasögon. Oftast sitter dem på hennes huvud och det är där som hon letar sist. Det skulle således finnas taktila skyltar som pekar mot hennes huvud hela tiden. En syn som skulle vara ganska rolig att bevittna. Frågan är bara om det hade hjälpt henne att hitta glasögonen. Jag tror knappast det. Ja, sedan skulle taktila skyltar förstås vara bra att ha på jobbet. Detta varken orkar eller hinner jag gå in på idag. Jag sitter nämligen och är lite irriterad på kollegorna redan så detta får vi ta en annan dag. Hör av er om ni har några frågor. Det kan handla om taktila skyltar eller precis vad som helst annat. Vi hörs!

Det är inte särskilt ovanligt att jag berättar om samtal jag har haft med mina barn här. Många tycks uppskatta detta och det gläder mig förstås. Idag blir just ett sådant inlägg så för de som inte vill höra barn-tokig-historier bör sluta läsa nu. Jag kan däremot tipsa om att läsa vidare ändå. Det är nämligen ganska kul. Så, blodprov. Det är ändå någonting man har i sitt medvetande som vuxen, eller hur? Man genomför väldigt sällan blodprov. Kanske går det massor av år mellan tillfällena. Ändå är det någonting man har stenkoll på. Man vet vad det är, man vet hur det känns och man vet ungefär vad som kan visa sig av ett blodprov. Med barn är det alltid en annan sak. De har inte levt så länge och sannolikt inte tänkt på så mycket vuxen-grejer så som blodprov. Nu var det dags för min 9-åring att genomföra ett blodprov. När jag berättade detta så blev hon först tyst och sedan såg hon väldigt fundersam ut. Och sedan kom frågan jag var helt oförberedd på: ”Vad är ett blodprov?” Ja, vad är egentligen ett blodprov, kära läsare? Är det någon som kan ge mig en någorlunda adekvat och kort beskrivning? Om ni kan; skriv gärna i kommentarsfältet. Jag är mycket intresserad av att läsa detta, särskilt nu. Jag tittade tillbaka på henne över frukostbordet och fick fundera en smula. ”Ja, vad är ett blodprov egentligen?” upprepade hon återigen. Jag skruvade på mig, sneglade ut genom fönstret som om svaret fanns ute på gräsmattan. ”Ja, men det är.. ett blodprov är ju ett prov.. av blodet helt enkelt. Eller hur?” Det är oklart varför jag lade till den sista frågan. Hon visste ju inte vad det var, därav frågan, så att hon tittade ännu mer förvirrat tillbaka på mig var föga förvånande. ”Hur kan man göra ett prov av blod?” frågade hon och det var där någon gång som jag tänkte att jag skulle behöva avslöja metoden. Faktum är ju trots allt att ett blodprov innebär att man tömmer ut en liten dos blod ur kroppen. Detta hade hon förstås ingen aning om. Det hade jag inte heller tänkt på att jag skulle behöva nämna. Jag blev lite nervös. Det var förmodligen inget som gick henne förbi. Hon såg nämligen tillbaka med ett lika nervöst uttryck. Hon upprepade spörsmålet: ”Ja, hur gör man ett blodprov? Kan du berätta, tack”. Jag tog ett djupt andetag innan jag berättade.